Emma Loca

Här i butiken kommer det in människor från hela världen. Oftast ser jag direkt varifrån kunder kommer (ungefär iaf), men ibland är det riktigt svårt och då tar nyifkenheten över och jag MÅSTE fråga för att lugna sinnet.

Förra veckan hade jag ett par från Transsylvanien. Mycket spännande då jag för tillfället är besatt av vampyrer, i synnerhet True Bloods 'Bill Compton'. Sexy.

Ofta har alla något intressant ay berätta, därför känns det som att jag har världens bästa jobb. Som en aldrig sinande ström av intryck och erfarenheter.
Idag hade jag en kund som var från New York. Förstås frågade jag vad fan hon gjorde här i Stockholm och det visade sig att hon är sexrådgivare håller föreläsningar de kommande helgerna, Barbara Carrellas. Hon har tydligen gett ut en bok som handlar om modern tantrasex i vardagen, för alla läggningar, alla åldrar. Urban Tantra heter boken, ska kolla in den i USA då den inte blivit översatt till svenska, änsålänge. Mycket intressant kvinna! Kan inte tänka mig annat med en människa vars motto är 'Ecstasy Is Necessary' - så sant, så sant.

Nyss hade jag en norsk tjej som köpte den snyggaste pälsjackan vi haft här denna vintern (är avundsjuk som ett troll, för den passade inte mig..) och hon hade varit här i stan på blixtvisit i en timme för att fota Lill Babs döttrar (???) Hon pratade norska så jag förstod kanske var tredje ord och nickade i låtsat samförstånd till resten. Hon kan ha sagt något helt annat och fotat på riksdagen, eller så fotade hon faktiskt Kristin Kasperssen. 

Jahapp hörni. det var dagens highlights, men å andra sidan är inte dagen slut än. Och imorn ska jag berätta om Tropical Thursday nu när jag lovade att göra det för typ hundra år sen. Sorry for the delay!
  

Snyggaste skärpen

Min extremt innålade frisyr. Notera matchande mobil o klänning, haha!

Träffade nyss min gamla kompis som har Jerusalems Kebab i G:a Stan. Vi snicksnackade lite om sommaren som varit (ja, för den är ju över nu, tyvärr) och det hade tydligen varit hans bästa nånsin. Kul! Och välbehövligt fick jag veta också.
Frågade hur det var med frun och hans tvillingdöttrar. Fick höra att det var bra med dom snart sexåriga tjejerna, och att han och hans fru väntade tillökning i nästa månad.
- Men åh, grattis! sa jag förstås
- Mmmh... Tack. 
- Vad är det? Är ni inte glada?
- Jo visst, men... det blir tvillingar. Igen. Vet du hur liten risken är att det ska hända? 1 på 20000... Bara att kämpa på och sälja mer kebab. Kom och ät hos oss oftare!

Det kommer från mannen som när jag senast var där ropade ut för den som ville höra att jag minsann var hans bästa kund som åt där VARJE dag (inte sant, lovar).
För hans skull ska jag göra det. Allvarligt, två tvillingpar? Det måste vara som ett maratonlopp utan ände.

Många har undrat hur jag lyckas skaffa så mycket random vänner i butiken, men det har jag  inte ett riktigt svar på, Känner man genuint intresse för någon, och visar det också, blir det väl naturligt. I'm an easy-going person liksom.

Något jag anstränger mig mycket för är mina kära turistkunder. Vet inte hur många kartor över Stockholm jag stått och kladdat över, gett shoppingtips men mest förslag på bra klubbar och barer. Åren har ju inte gått in vain om man säger så, en del har man sett och upplevt och inte en dag för tidigt har jag insett att Stureplan inte är my cup of tea helt enkelt.

Hade två irländskor och deras kompis från Gbg inne nyss, självklart skulle jag köra min grej med dom också. Tipsade om Södra Teatern (förstås), Mosebacke (förstås), Debaser (förstås), Ljunggrens, Bauer, Vampire Lounge och... inte så mycket mer. Det kommer man långt med vill jag påstå.
Roligaste är när jag tipsar om ställen som jag själv tänkt gå till den kvällen, stöter på mina turistkunder på klubben och sen festar med dom, där snackar vi random.

Allt handlar om att leva, vara spontan och inte inkränka sig i invanda mönster. Grym vänskap kan komma när och var som helst. (säger jag som går till samma gamla uteställen jämt hahahaha)

Det finns en riktig kulturtant* som har ateljé här i krokarna. Hon brukar komma förbi med sina hittehundar och köpa kläder hos mig och hantverk nere hos pappa. Ibland köpbyter vi, jag får kläder av henne och hon får grejer av mig. En lite udda stammis, men ändå snäll på sitt sätt. 

Hon har blivit besatt av att hon ska måla av mig.
- Visst, säger jag. När jag har tid och inga kunder.
- Jaja, jag kommer förbi och hämtar upp dig imorgon. Det tar bara 10 minuter.
- Jo, om jag har lugnt i butiken, så visst.

Varje gång hon kommit för att hämta mig har det varit massor att göra och jag har inte kunnat gå, men som man säger: plötsligt händer det! Förra veckan kom hon då den var stendött.

- Jaha ska vi gå då. (hon ställer inga frågor, utan det är mer som påståenden)
- Visst, sa jag. Nu har jag äntligen tid!
- Jaha. Nä nu är jag inte inspirerad. Jag har ont i huvet. Vi tar det en annan dag.

Idag kom hon igen och frågade, hon ska komma igen imorgon. Vi får se hur inspirerad hon är då.



* Kulturtant: rödhårig kvinna i övre medelåldern. Konstälskare. Oftast konstnärinna med massa konstnärsvänner. Har oftast katter som husdjur, i detta fall hittehundar. Frånskild. Excentrisk. Linnekläder från KUS eller annan kulturtants klädskapelse. Bor på Södermalm eller i Gamla Stan. Relativt god ekonomi.
 

Nu är hon inne, tittar på mitt bling-bling. Närmar sig klänningen.. Hold on!

Ååh nu gick hon, hittade ett nytt kärleksplagg tydligen. En mintgrön mockakavaj. "Fina sömmar", "Fin färg", "Välsydd", "Prova den du!"

Vaaa skojar hon? Ska jag ta order från en bag-lady?? Tydligen, för 30 sekunder senare har jag den där jävla kavajen på mig.

CDL: Vad har du för storlek?
- 38, kanske..?
- Hm, ja den var ju fin..
- Ja, den är jättefin.
- Vad kostar den sa du?
- 398
- Jaha, men nu bär jag på så mycket så jag orkar inte prova (här syftar hon på sina pantburkar och div skräp hon jämt bär omkring på)
- Nähä, men jag tar av mig den iallafall nu
- Ja, vad kostade den sa du?
- 398!
- Ja men det var ju ett bra pris. Jag kommer tillbaka, det vet du ju. Du ser mig så gott som varje dag, eller hur?
- Eh, ja.. (tyvärr..)

FÖRSTA GÅNGEN HON SÄGER NÅGOT SOM SYFTAR PÅ ATT VI SETTS MER ÄN EN GÅNG! Kanske jag slipper spionagestämpeln..

Får så himla dåligt samvete för att jag inte är snällare, men hon är så otroligt krävande, ställer miljoner frågor, och kommer ändå aldrig köpa nåt. Men hörni, hur kan man ta en person, som samlar på burkar, på allvar när hon säger att 398 kr är ett bra pris för en mockakavaj? När ska hon ha den? Hon har ju samma kläder på sig varje dag! Nej jag borde inte bli irriterad, det är ju synd om henne. Säger ju att jag är en dålig människa, nu måste jag revidera min självbild som snäll person också. Fan va jobbigt!
Nej skit i det, nu är det fredag, bättre att bli lite drucken. Då är jag alltid världens snällaste, speciellt i mina ögon. Haha.