Bloggen är flyttad: emmaloca.blogspot.com

http://emmaloca.blogspot.com/

So fresh and so clean

Sedan några dagar är det storstädat i butiken, fruktansvärt skönt. Dock är ju jag en notorisk slarver så det lär inte dröja länge innan det ser ut som förut, haha! Men nu luktar det gott iallafall, så passa på att besöka ASAP.
Detta inlägg skulle inte handla om det, rubriken till trots. Jag har faktiskt glömt vad det skulle handla om. Återkommer!

Askungesyndromet

Har inte så mycket tid för bloggande nu för tiden. Busy busy är bara förnamnet, men det är ett gott tecken. Kläderna flyger ut så fort de landat i butiken. Så skynda hit för att köpa om det är något du spanat in med andra ord.
Måste bara kommentera på en ny trend som jag uppmärksammat. Alltså det här med skor. Är det inte så att när man levt i >20 år så VET man sin egen storlek vad gäller kropp och fötter och man VET hur skor och kläder i ens egen storlek ser ut? Så är det för min del iallafall. Man ser på plagget i fråga om det funkar eller inte, åtminstone något så när (ja, jag har också varit överoptimistisk och trott att jag ska krympa o en nära förestående framtid men det är inte mig det handlar om nu)
På något knasigt vänster har jag nyligen haft en uppsjö av kunder som försöker trycka ner sina intet ont anande fossingar i skor som är flera flera storlekar för små. Alltså jag snackar 39:or som försöker komma i ett par tiny miny 35. Hur tänker man då? Okej att det inte alltid står europeiska storlekar i mina amerikanska grejer, men man ser ju! Eller? Jag fattar inte..? Visst, jag kan villigt erkänna att jag kämpat med att klämma in mina misshandlade fötter i ett par pumps som är ett nummer för små. Men det är EN storlek, och det GÅR (att få ner fötterna alltså, inte att just GÅ i dom. Nej det går inte att just gå.)
Det här inlägget handlar om människor som knappt skulle komma i skorna om man så högg tårna av dom. Märkligt. Precis som Askungens styvsystrar. Fast här får man ingen prins för besväret, och verkligen inget kungarike. Skorna är inte ens gratis. Konstigt är vad det är.

Where's the ball, where's the ball?

Måste bara passa på att spy lite galla över att det blivit varmt. Inte så mycket för att det blir en bastu här inne (för det blir det) utan mer för att de där äckliga lurendrejarna kommer fram ur kylan som de parasiter de är. Ni vet de där som gömmer en kula under någon av de tre askarna som de flyttar runt på? "One-two-three, where's the ball?"
De jobbar i grupp och livnär sig på att lura ovetande turister och barn, vilket är det värsta jag vet. Fy fan.
Och så står dom här utanför butiken dag ut och dag in och polisen gör inget åt saken.
Hörni, för guds skull. Gå inte på den där skiten. Man kan inte vinna. De gömmer kulan. De som vinner är kompisar till de som håller i spelet. Okej? Bra.

Dag 59 på nya året

Idag kom jag tidigt till jobbet bara för att komma till ett krossat skylfönster. Fattar inte att folk får sådan glädje av att vandalisera. Jag hade till och med kunnat se större nytta om de stulit för brödfödan (inte heller ok, men ni fattar). Men att bara förstöra för förstörandets skull? Så jäkla idiotiskt.

Nu lagas den trasiga rutan as I write, så då kanske det blir lite varmare härinne. Skönt. Lyssnar på Sades nya skiva, men den gör sig inte bra i den här miljön. Kanske kommer jag uppskatta den bättre i hemmets lugna vrå? Annat nytt på Spotify är Sophie Zelmani - I'm in the rain (säkert också för lugn för butiken) och Drängarna - En skitbra samling (säkert helt värdelös och olyssningsbar oavsett var man befinner sig på denna runda jord)
Har märkt att blogg.se's redigeringsverktyg inte verkar fatta radbrytning så det ser ut som att jag skrivit allt i ett stycke. Mycket irriterande. Gjorde dubbla radavstånd nu, hoppas det hjälper.
Annars så saknade Marley och jag postis idag. Det var en vikarie som kom och han fattade inte alls att Marley borde få godis av brevbäraren. Besvikelsen var stor, främst hos lilla grisen.
Dagen har med andra ord INTE börjat bra:
  • krossat fönster
  • inget hundgodis
  • skitväder
  • ingen bra peppmusik
Nu kan det bara bli bättre, så får man se på det hela!

Brustna ben men hela hjärtan

Idag kom det in en äldre dam som brutit armen på väg hem från slottet. Det låter nästan som en dålig saga, men är sånt som händer här i Gamla Stan. Backen nedför Storkyrkobrinken är förrädisk; kullersten och modd - inte en bra kombination! Hon fick dock jättemycket hjälp av en himla snäll kvinna som bevittnade vurpan (hon visade sig dessutom vara sjuksköterska!). Kvinnan ringde ambulans och väntade på den medan damen höll armen stilla innanför butiken för att värma sig lite. Jag försökte hjälpa så gott det gick, hämtade te och pepparkakor. Sånt som jag hade velat ha om jag bröt armen.
Det är fint att folk verkligen hjälper till när det behövs. På tal om det, du har väl sms:at AKUT till 72900? 50 kr går då till Röda Korset för att hjälpa andra människor som också har brustna ben, ofta tyvärr mer än.

Blame it on the cold(-ie)

Vet inte om det bara är jag, men usch vad oinspirerande det är att klä sig dessa dagar!
Klänning är inte att tänka på utan dubbla strumpbyxor, vilket är extremt oskönt och krångligt att få på sig. Enda som duger under denna sibiriska kyla är jeans, och för en byxhatare som jag är detta döden.
Längtar efter våren och att kunna vara fin utan att lida pin.
För alla er som fryser lika mycket som jag: REAn är grym och det finns fortfarande enstaka vinterjackor kvar för billig peng. Både snygga OCH varma, hur ofta hittar man det..? Kom hit!

Report from a winter wonderland

Vilken kontrast alltså, från 25 grader och sol varje dag till -13 och 30 cm snö! Men jag klagar inte, allt det goda har sitt slut (och en början på något annat bra)
Jobbresan var fantastiskt bra, hittade otroligt mycket kläder skor och väskor. Första laddningen med vinterbetonade grejor kom in i butik meddetsamma och sålde så gott som slut första veckan. Kul!
Nästa laddning med übertjusiga 2nd handkläder borde skeppas in i Stockholms frihamn 11 januari.
En månads rotande på loppisar har skapat detta organiserade klädberg

Räkna med ett pars dagars fördröjning eftersom jag måste sortera ut varma vinterboots från sommarsandaler (borde ha gjort det innan, jo tack jag vet haha, efterklok är man alltid) plus att kläderna ska tvättas. Så preliminärt säger jag 14-16 januari kommer väskor och skor in, i månadsskiftet jan/feb börjar kläderna hängas ut. Men jag håller er förstås uppdaterade, you'll be the first to know!
Nu ska jag jobba vidare! Mycket julklappshandlande här, vilket på Emma Loca betyder att helgonarmbanden storsäljer. Mycket lättinpackat och bra!
Igår fick jag packa in en vinterjacka som julklapp. Utan kartong. Hahahahah. Mitt presentpapper är typ 25 cm brett så jag fick klippa och klistra och tejpa över hela för att lappa ihop det.. Herregud vilket collage det blidde, men kunden var glad ändå och det är ju viktigast!
God jul på er allihopa!!

Rapport från Amerikatt

Har nu varit på andra sidan Atlanten i drygt en vecka och först igår släppte jet-laggen. Färsking.
Förutom att springa på strippklubb och bli tafsad på och få nakna stripptuttar i ansiktet (eeehhh.. don't ask...) så har jag ju faktiskt JOBBAT också. Rätt hårt om jag får säga det själv. Har hunnit med många timmars loppisjakt, mest på de vanliga ställena i USA men faktiskt hittade vi en grym gatuloppis i Mexico också! Så nu har vi ökat på arbetsdagarna till tisdag, onsdag, fredag och lördag. Semester? Nixpix.

Men, jag har ju världen bästa jobb så jag klagar inte. Idag torsdag har alltså varit en hemmadag och jag har passat på att sortera det som köptes här i Mexico (resten är kvar i USA). Klart man leker dress-up!! Klart man bjuckar på bilderna! Och klart jag testade mina favoriter, dom jag får på mig vill säga haha!


Skitsnygg ringning och galet snyggt plisserat axelparti (men alltså.. håller jag in magen eller??? och vad f-n hände med min hand? ser ut som en 3-fingrad klo.... hahahahah)


... grymt snygg i ryggen också..


.. för att inte tala om de fina pärlorna och stenarna som är fästa på tyget!


Mintgrön- och silverdröm! Pytteliten, men det syns ju inte härifrån att blixtlåset var 15 cm från att stänga ;)


Åååhh tänk om man hade ett bra tillfälle för en sånhär paljettkreation. Snyggast på festen-garanti!


Här ser man bättre alla glaspärlor och paljetter sydda för hand på sidentyg. Vilket hantverk!

Det var dagens skörd det! Ska ta och sortera upp alla skor nu, vilka som ska klackas/lagas, vilka som saknar make, vilka som är i min storlek och alltså ska in i min resväska... haha! Tyvärr verkar inga vara i min storlek förutom de beiga jag har på alla bilder. Perfekta nude-färgen och svinsköna, så jag är glad!

Skorna kallar, hasta la vista!


Paranoid?

Call me crazy, men är det verkligen en tillfällighet att det senaste halvåret poppat upp 2 (TVÅ) stycken kloner till mitt varumärke?

Anna Loca (klädbutik i Holland som jag skrivit om tidigare) OCH Emma Roca, något bergsklättrarföretag i Spanien.
Coincidence? I think not!

Det sägs att bästa formen av smicker är efterapning, men det känns inte så himla kul som jag trodde det skulle kännas.

Stadsdelen som Gud glömde

Allvarligt, de senaste veckorna har varit rena döden här i Gamla Stan. Turisterna har åkt hem, svenskarna är inte shoppingsugna, och affärerna går på knäna för tillfället. Min kära hyresgäst Vicente och jag beklagade oss för varandra igår och idag kom en annan butiksägarinna som säljer smycken på Västerlånggatan in för att göra detsamma. DET SUGER!

Vad händer???


Ett minne blott...

Nu får det räcka tycker jag, hur ska jag annars bli rik?

Dags att fixa espressomaskinen kanske?

Min fina 2-grupps Pavoni står här som ett monument över det som aldrig blev.



Bad/tvingade/pressade min kära vän Anton, som är den starkaste jag känner, att bära upp den för spiraltrappan ett halvår efter att butiken öppnat. Klossen väger ju säkert 60 kg och har ett omfång på dryga metern, stackarn höll på att kollapsa halvvägs upp. Det blev mycket espresso den första tiden, koffeinberoendet var inte att leka med. Mina händer skakade rätt rejält kan jag lova, som en gammal horschare.
Till en början sålde jag faktiskt latte till kunder, eller sålde och sålde.. Jag gav väl bort det mesta, men ändå! Quite the professional..

Sen berättade dello sport-Tony att man måste göra MINST 20-30 kaffe om dagen med en såndär proffsig maskin för att den ska fungera optimalt, eller överhuvudtaget. Tjena, jag som gjorde kanske 6 espressos om dagen, varav jag drack upp 5 själv.. Så det oundvikliga hände; den pajade lite sådär och översvämmade butiken en varm sommarkväll förra året. Sedan dess har den fungerat som.. ja.. växthus/pennställ/bildhållare/m m? (se bild ovan)

Öppnade en broschyr idag som egentligen var till pappas Chilixpress, men den fick igång mina funderingar kring ifall det är dags att reparera den. Allvarligt, jag vill typ ha butikscafé nu. Skulle äta så mycket gott då, och vem skulle inte bli sugen på kaffe om man kan äta en sån här till?


Minibägare med mousse fanns i smakerna hallon (bild), passionsfrukt och choklad

GE MIG! Ni skulle väl också äta, eller hur?




Vinden har vänt

Idag började officiellt hösten på Emma Loca.

Vinterjackorna har åkt fram ur kartongerna och in i butiken (sjukt snygga btw). Sommarkläderna är 'ut-reade' och kvar finns grått, svart och lila i stort sett. Tjocka sammetsleggings värmer för den som vill ha sommarens over- size tishas.

Dessutom funderade jag starkt på att sätta på värmefläkten, SÅ kallt är det härinne. Fy fan, för 2 veckor sen hade vi ACn på högsta. Så sorgligt..

Hejdå sommaren, vi ses om 9 månader igen. Du kommer vara djupt saknad!

Vem har tjallat?

Fick post imorse från Fremantle Media (produktionsbolag för TV) adresserat till butiken. Blev förstås otroligt chockad eftersom jag knappt hunnit tänka tanken att jag vill ha Roomservice förns jag fått brev att dom har valt mig.

Nu gick jag dock händelserna i förväg.

Utskicket gällde Rent Hus! Min andra tanke var då: "Vem f-n har tipsat dom om min extrema stökighet? Vad är det för vänner man har egentligen??"

Men så såg jag att det bara var ett massutskick om att dom sökte deltagare och att jag kunde sätta affischeni butiken. Phew.

Slängde det och fortsatte sopa dammet under mattan.

I see mexicans all the time



Brukar säga att min enda talang är att identifiera en mexikan från 50 m avstånd. Vet inte vad det är som gör det, om det är utseendet, kläderna, sättet att gå.. mustaschen.. pistolen.. ammunitionshölstret.... sombreron... Jag måste vara synsk!

Haha nä men skämt åsido, jag är verkligen grym.

När en person kommer in i butiken som jag misstänker är mexikan måste jag smidigt byta musik från vad det än är som spelas för tillfället till ett mexikanskt band, oftast Belanova om det är tjejer, annars Cafe Tacuba. Får jag ingen reaktion då, ja då försöker jag frammana en dialog så jag hör var kunde kommer ifrån, för något jag inte kan hantera är ovisshet. När jag får mexikanvittring på stan brukar jag ringa mamma och snacka högljutt i mobilen med den bredaste slangdialekten för att se om personen reagerar. Det har hänt att jag följt efter folk in i butiker bara för att få veta om jag hade rätt eller inte.

It's sick, I know. Men jag behöver få veta att jag har rätt, och det kära vänner, det är viktigare än allt.

Bea - The intern

image33

Har under 7 veckors tid haft sällskap av en grymt sweet brud. Hon kom in här en dag och frågade om hon fick göra sin praktik här.
-Javisst, sa jag.
Utan att riktigt veta vad jag tackat ja till. As usual, alltså. Tänkte att i värsta fall kan man ju alltid skicka hem henne och skriva under alla papper. Om hon visar sig vara en riktig pain in the ass.

Föga anade jag att det var samma hysteriska tjej som köpte en rosa jacka i somras och som hade en blogg där jag läst om butiken. Behöver väl knappast påpeka att vi kom överens?
I torsdags var det sista dagen och under blomutväxlingar och kramar blev det faktiskt riktigt rörande. After-worken blev desto vildare och fick mig dagen efter att önska mig bort till ett annat universum. Vilket skylten på dörren "Öppnar senare pga sjukdom" och jag själv i soffan i butiken. Fosterställning. Letandes efter ett ställe att spy på. Ja, ni hör ju. Så kan det gå och Bea, du kommer vara oerhört saknad!

Steppa upp

Har efter moget övervägande insett att denna blogg inte får förfalla. Dels för att det är den som ploppar upp om man googlar butiksnamnet, men även för att den delvis varit så sjukt rolig att skriva. Utan denna dagbok hade en massa roligt fallit i glömska, vilket det även gjort nu när jag inte skrivit något på länge.

Sist var innan jul. INNAN JUL. Då fick jag ju inte ens med historierna om julfesten, som btw var grymmaste på länge. Hur fulla alla blev, hur goda mina saffrans-mandelmassebullar blev. Hur jag blev nekad inträde på sunkhaket #1 pga överförfriskning.. Nu fick jag med det iallafall. Stolt som en tupp. Hahaha.

Nu ska jag skriva mer, och det är ett löfte. Det ska nästan kännas som en liveblogg. En tråkig sådan, troligtvis.

1+2=3=antal dagar innan jag åker

Shit nu börjar det närma sig. Har värsta ont i magen, både av förväntan och förtidig saknad.

London med tjejerna kommer bli grymt, förutom det där lilla kruxet att jag har typ 500 kr i fickpengar. But hey, who needs food anyways?

Att jag sen kommer vara helt allena på mina shopping sprees på andra sidan Atlanten är något jag inte riktigt greppat än. Är van att ha mina vapendragare med mig på loppis (oftast mamma, men även Inkan). Ska man gå omkring där själv nu? Utan hjälp? Fyy vad tråkigt!

Hörde jag magkatarr? Jao, det gjorde jag. Illa. Hörde jag att kräksjukan går i familjen? Jao, det gjorde jag. Glöm att jag ska bli smittad och kräka ner hela flyget. No siree Bob, det händer inte. (Ta det inte personligt Ink)

Vi får se hur aktiv bloggare jag blir därborta. Har ju inget internet hemma, men jag kan ju inte hålla mig borta från facebook så jag lär ju skaffa klippkort på närmsta internetcafé om jag känner mig rätt. Haha, kom på att jag skrev ett inlägg om hur jag tröttnat på FB, ja det kan vi ju glömma nu. Game on!

Flyget går 6.40 från Skavsta på fredag. Planen är att festa hårt torsdag natt (salsafest på Anglais), nån som ska med??

Forgive me father, for I will sin

Alltså, man ska inte prata illa om döda människor. Men..

Ligger i soffan och kollar lite på Discovery, det brukar vara ett säkert kort när alla lättsamma kanaler sviker. Dom visar den uppmärksammade dokumentären "Grizzly Man" om vildmarksälskare Timothy Treadwell som försökte leva i symbios med björnar men blev dödad och uppäten av en sådan.

Fy fan vilken läskig film. Om ni tycker Steve Irwin var passionerad så var det inget mot den här snubben. Helt besatt av björnar. Pratade med dom som om han trodde att det var människor i björndräkt. Satt och grät med en räv. 

Sa till kameran att björnarna älskar honom, förstår honom. Att han levde i deras hemliga värld. Jag tycker delusional people är läskiga.

Men ändå så otroligt fascinerande.

Resfeber

På fredag åker jag till London med mina tre girlfriends; Dickan, Spermcleaner och Perez. Det ska bli sjukt kul, även fast vi nu ska bo i 19-bädds sovsal och även fast min budget ger mig möjligheten att välja mellan mat eller party. Och ja, vi vet nog alla vad jag väljer.

På måndag åker jag sedan vidare till LA, för att bila ner till Mexico därifrån. Allt låter ju bra, men med tanke på att jag ska vara där i 5 veckor och jag åker med Ryan Air fram och tillbaka mellan Stockholm och London betyder det 15 kg packning dit - och tillbaka. Frick on a stick.

Hur jag, som annars brukar ha med mig ca 60-70 kg på mina Mexicoresor, ska klara mig med dessa begränsningar ger mig magsår. So much clothes, so little space.

Ska handla så SJUKT mycket snygga grejer på loppisarna i Kalifornien och jag kommer bli bästis med alla loppisgubbar som vanligt. Har ju lämnat några klappande hjärtan därborta, om vi säger så. Hoppas dom kommer ihåg att dom var kära i mig en gång i tiden och att jag ska få special price.

Hoppas ni uppskattar vad jag gör för er kära kunder!! Flörtar med tjocka flee-market dudes för att ni ska få kläder så billigt som möjligt. Det är olagligt i vissa länder, har jag hört.

Oh well, it's all part of the business. Vad gör man inte?


Tidigare inlägg
RSS 2.0