En timme until vacation!

Nu sitter jag här helt uttråkad, folk är fett osugna på att köpa kläder. Åt nyss lasagne, ganska skabbig men vad gör det. Jag blev mätt.

Hade en stammis inne nyss, hon som alltid har på sig de sandalerna hon köpte i början på juni här i butiken. Hon ska börja plugga till stylist i Milano nu i oktober. Jag tvingade henne lova att promota Emma Loca sen när hon blir framgångsrik. Hon sa självklart ja, under gunpoint då förstås.

Ja nu är det alltså 45 min kvar av min arbetsdag och det betyder 45 min tils jag går på (jobb)semester. Nice! See you when I see you, wouldn't wanna be you :P



En kärleksförklaring

Till det enda stället jag kan säga att jag är stammis på. Visst, Jerusalems Kebab i all ära, men de vet ju inte ens om att jag  h a t a r  persilja. Plus att jag, av nutriologiska själ, inte går dit varje dag heller. Så de räknas inte.

Jag menar förstås mitt favoritkafé. Stället jag hänger på innan jobbet och dricker en cappuccino. Slutar jag innan 17 skyndar jag hem för att hänga där vid stängning, kanske tjuvröka inne, dricka en öl med killarna.

Visst, ibland är de skitjobbiga (ex. "Fy faaan vad bakis du är. Du ser ut som skit. Vilken vinhagga du är!!") men allra allra oftast låter det inte så, som tur är. (Iofs oftare och oftare på sistone, undrar varför.. hrrmmm..)

Att jag får The Mexican Hat Song uppspelad varje gång jag kommer, det är en komplimang har jag fått förklarat för mig
 - "Ingen annan har en låt, fatta att du har ett helt album. Det e looove"
- "Men va faaan Martin! Det är ett album med mexican folk songs!!!!"

Jag älskar allt med det där kafét. Fikonkakan, croissanterna, SEMLORNA, cappuccinon med extra chokladpulver, Grenoli-mackan, stammisarna, de som jobbar där, att det ligger 20 m från min port, man kan sno WLAN.. Allt! Det är mitt Central Perk har syrran o jag kommit fram till. Jag är tydligen Phoebe (tack vare att jag sjöng Smelly Cat i en timme på midsommar. Allt kommer tillbaka o biter en i rumpan sägs det. True true.)

Nu ska det startas en blogg om allt som händer där, och det är ganska mycket. Det ska bli juicy är det utlovat. Jag länkar självklart så fort den startar! Allt och alla ska hängas ut. Grejer som att X-stammisen sågs ute på Rival hånglandes med en kvinna igår. Dock inte hans fru. Eller varför inte om den gifta 2 barnsmamman som skickade ett sms till Massimo och bad honom sätta på henne? Förstå vilken grej det här kommer bli i Hornstull!
Det kommer förstås varvas med gamla godingar, som berättelsen om den gången Espen drack 18 latte på en dag och gick bärsärkagång hemma hos sig och kastade ut alla sina möbler från balkongen. Inga namn kommer nämnas. Jag hoppas förstås på ett sjysst kodnamn. Typ Modesty Blaise. Fick höra idag att jag blir den enda som hängs ut med namn. Jobbigt läge om jag skulle skicka ett "kom-och-sätt-på-mig" mess till Massimo då. Som om det skulle hända, men ändå.

Jag gillar att gå på Högalidsgatan och hälsa på folk. Vad dom heter? I don't know. Vet bara att vi har en sak gemensamt: vi köper kaffe på samma ställe. Lite småstadsfeeling. Nästan incestuöst. Alla känner alla, snart vet man allt om alla också. Åh vad jag längtar till bloggen. 3 veckor kvar typ.

Det jag ville få fram var iallafall: I love you dello sport! And I know you love me back.

CP kunder

Jaaa, jag vet att det är politiskt inkorrekt att skriva så, but I don't give a damn.

En kärring kommer in och säger att det är "vågat" av mig att öppna en 2nd hand butik i den här stadsdelen. Vad hon egentligen ville säga var att jag var dum i huvudet.
Jag svarar att det nog är lika vågat var man än väljer att öppna den. På Söder finns det t ex så mycket andra att konkurrera mot. Sen tillade jag att typ alla blivit glada över att det äntligen öppnat något med stil här i krokarna. Vad jag egentligen ville säga var att hon var dum i huvudet.

Sen kom det in en kärring som frågade om priset en klänning. Jag svarade: 298kr. Sen gick hon och PRUTTADE HELA VÄGEN UT! Vart är världen på väg?


Don't you hate it when..

Man stöter på nån på gatan, låt säga från skoltiden, och du känner igen den här människan fastän flera år har gått. Du vet vad han/hon heter i efternamn, var hans/hennes föräldrar bor, kanske t o m minns deras telefonnummer. Och så tittar dom på dig med en blick som säger: "Hmm... Har vi träffats förut?"

Inget säger "Jag är inte minnesvärd" och "Jag är en loser som vet så mycket om någon som inte ens kommer ihåg mitt namn" så mycket som sådana stunder. Inte för att det nånsin hänt mig förstås. FÖRSTÅS INTE.

Nyss var jag o käkade kebab på Jerusalems här i Gamla Stan. För kanske 55 gången, jag vet inte riktigt, kan vara 100 ggr mer och jag bara förträngt all kolesterol som flyter genom mina ådror.
Vi hälsar alltid på varandra som goda vänner, på gatan eller kebaberian. Jag beställer alltid enligt samma devis:

Ingen lök
Ingen feferoni
Ingen persilja
Extra mycket sås

Ni kan ju gissa vad jag sen faktiskt får och vad jag får extra lite utav. En ledtråd: det är inte persilja.


Skabbig mat, nålar och fest

Igår hade jag årets skabbigaste matdag. Vaknade jättesent och skulle till akupunkturen, fick boka om den för jag skulle aldrig hunnit. Tröck i mig en capuccino o croissant på dellos till frukost. Ok, det var ju inte skabbigt men inte det nyttigaste på kartan heller.

Sen får jag nålar intryckta i foten (och detta BETALAR jag för, jeezz..). Dom lurade på mig några påsar med örter som jag ska bada fötterna i. 550 SPÄNN!! PER SESSION! Jag ska fanimej kunna dansa Svansjön på tåspetsarna efter allt jag lagt ut på mina jäkla fötter.

Som de flesta märkte började det hälla ner regn och jag smet in på ett kafé i närheten, Hannas Skafferi. GÅ INTE DIT !! Jag är inte kinkig med maten, men fy fan alltså. Den där quinoasalladen jag fick med mikrade kycklingstrimlor var det äckligaste jag sett på länge. När jag väl smakade det önskade jag nästan att det smakat som det såg ut för det var ännu värre!!!! Eeeww..
Timid som jag faktiskt är sa jag inget utan smet ut när det bara duggade lite.

Med den där äckliga quinoasmaken i munnen blev jag inte hungrig sen nå mer utan började sen dricka med syrran på så gott som tom mage. Det gick ju sådär. Bilderna säger ju det mesta... Idag är en ny dag men det känns som att jag fastnade nånstans på Medis igår. Min själ o livslust är borta. Om nån hittar den kan jag väl få tillbaka den? Troligast är toaletten på Snaps, där gick en photosession jävligt snett. I blame my sister.

image8 KIDS!! Don't drink and photograph

Note to self:

Bered inte en kopp Nescafé framför en snurrande fläkt.

PS. Denna mentala notering kan tillämpas vid beredning av alla slags torrvaror, ex pulversoppa, socker, mjölkpulver etc..

Well this is hot..

Okej, det är jävligt osvenskt varmt just nu. Tillbaka där vi var i början av juni när jag nyss öppnat butiken och fick lust att begå harakiri. På Wikipedia kan man läsa detta om harakiri:

är en traditionell japansk självmordsmetod, varigenom en samuraj av hänsyn till sin heder (jämför bushido) tillfogar sig själv ett djupt knivhugg i magen följt av att en sekond hugger av huvudet med ett svärd.

eller varför inte seppuku?

Seppuku utförs i en speciell ordning, där man först trycker in kniven och sedan andas ett djupt andetag och ett tiondels andetag. Sedan drar man kniven till höger och en pulsåder skärs av.

Jag håller nog ut tills värmen stiger något ytterligare..

Ibland, som typ nu, när jag inte haft något särskilt att göra, googlar jag mig själv. Liksom varje gång jag gör denna procedur får jag upp - ingenting! Ingen har skrivit någonting om mig, ever!!! Fatta hur länge internet funnits, jag trodde man kunde googla vem som helst, men jag existerar ju inte alls. Vilken törn för mitt ego alltså.
Sen när jag googlar på Emma Loca får jag upp nån blogg med en tjej som skrivit att det är hennes favoritaffär. Gulligt va? Sen efter det, nada relevante...

Men så plötsligt händer det! Igår läste jag om mig själv i någon annans blogg. En TV-sportprofil. Det var inte så att jag bad honom om det, men där stod det iallafall

En söndag som startade med sen frukost på Café dello Sport ihop med barista-Martin, hiphop-Henrik och framförallt Emma som har egen klädbutik kommer avslutas med en helt annan typ av fotboll än den italienska till Sporten söndag.

Och bara sådär så existerar jag i cyberspace! Now that's hot.

Tunnelbanemyntets baksida

Varför ska alla jäkla mynt ha en dålig baksida?? Varför kan det inte finnas nåt vackert där istället? Något som INTE involverar pisslukt, spyor, lyfta armhålor med svettstank.. You get it.

Senaste var ju att jag skulle köpa busskort eftersom jag var trött på att bli trakasserad av byggarna vid Södermälarstrand, dessutom är ju min fot handikappad. Nu kanske jag ska fixa körkort och bil för att slippa all skit på t-banan istället.

Spärrvakten här i Gamla Stan har tagit mig som sin biatch. Ibland får jag åka gratis för då är det snygg-måndag eller kanske snygg-torsdag, och då åker alla hetingar gratis (ja, jag är tydligen tilläckligt het). Då gillar jag honom litegrann. Även fast han är en fet 40 årig stekar-syrian. Gratis är gott.
Igår frågade han om jag var stammis. Hur kan man va stammis till en t-bane station? Är inte alla stammisar till stationen där man bor och den där man jobbar? Jag har kommit fram till att det är något fel på honom. Min första ledtråd borde varit att jag kvalificerade mig till snygg-måndag.

Nu ska jag planera min flyktväg för att slippa min dude på vägen hem. Jag kanske kan promenera till Slussen och ta tuben därifrån. Det är SÅ värt smärtan i foten. Eller köra solglasögon+mobil+peruk movie-star-paparazzi-looken. Då lär han ju inte känna igen mig. Det dåliga i den planen borde väl vara det faktum att jag går omkring så jämt.

Ouch

image7

Vad var planen? Vad gick snett ? Vad hände sedan? Vad tänker hans entourage på? Vad flyger genom flygarns stackars huvud? Men den viktigaste frågan av alla är: hur fick han till den där snygga posen??

Som Timbuktu sa: Det löser sig..

Jag har goda, neutrala och svinbra nyheter!

Den goda: Jag har hittat en ersättare för mig medan jag är i Asien!
Hon heter Alisa och ska börja småjobba lite fr o m mitten på augusti. Chicare och trevligare tjej får man leta efter. Både sättet vi började snacka på första gången och sättet vi kom fram till att hon kunde jobba här är helt sjuka.
Första gången hon kom in råkade jag förolämpa henne grovt. Vet inte hur jag lyckades men jag började säga nåt om jobbiga ryska turister med tacky taste och självklart är tjejen rysk. Anyways så kom vi över det och nu råkade hon komma in igen när jag som mest behövde hitta någon medan jag är borta, samtidigt är hon in between jobb och plugg så det passar perfectomundo!

Den neutrala: Jag har köpt nya 2nd hand kläder
Okej, nya och 2nd hand i samma mening blir väl lite paradoxalt men men. De ska bara tvättas och fräschas upp sen kommer dom in i butiken! Very nice dresses. Jag har några favoriter, typ alla, så det är jäkligt jobbigt att inte norpa. Måste sluta norpa allt jag gillar, inte konstigt att kläderna tar slut.

Den svinabra: Jag åker med min syster istället för pappa på inköpsresan
Vill inte låta hjärtlös eller så, älskar pappa, men ååh vilken lättnad att inte åka med honom! Systern o jag delar ju klädsmak (mer eller mindre) musiksmak (mindre eller mer) och smak för hur man roar sig (fullt ut!) Nu känns resan hundra ggr roligare helt plötsligt!

Nästa problem är hur jag ska fixa min vita tå, men det ska nog också lösa sig. På måndag har jag tid hos nån kinesisk vårdcentral, ska få akupunktur och örter. Wish me luck. Jag kanske är hög som ett hus på tisdag. Let us pray att det blir så.

Traditionalist? Ja visst?

Så sjukt när man upptäcker nya sidor hos sig själv. Okej, jag är bara 21 år och kommer lära mig nya saker om mig själv hela tiden, men ändå. Det blir lite som att man har hållt på och ljugit för sig själv, stirrat in i väggen, living a lie! Nä nu överdriver jag, men lustigt är det.

Idag skulle jag till banken och, självklart, hamnade jag bakom en dam som skulle göra alla sina bankärenden (inklusive köpa och sälja aktier, föra över pengar mellan konton motsvarande denna transaktion PÅ KRONAN. Varför på kronan?? Vad för dåligt kan hända om man får 14 kr över?? Tänk om kursen går upp 1 öre, då räcker ju inte pengarna. Helt ologiskt beteende.) När det äntligen blev min tur och jag var klar 2 sek senare började jag reflektera över mitt val av bankkontor. Varför just SEB? Varför just detta kontor vid Mynttorget? Svaret är så pass enkelt och det är inte för att jag jobbar här, för det gjorde jag inte för 6 år sen. Det är bara för att pappa har sitt konto hos dom. Därför har mamma, brorsan, brorsans fru, systern och jag det. Säkraste chansningen är att syrrans barn också har det. Why why why? Dom är sjukt dyra, inte alls nära där någon i familjen bor men ändå måste alla hit till Gamla Stan för att fixa våra bankärenden. Allt är pappas fel. Vi vill gärna se oss som liberala och öpensinnade men vi handlar där pappa handlar, samma bank som pappa, köper resor på Indcen resebyrå (för så gör pappa).
Jag äter Grevé ost för det gör pappa. Gott gräddat grovbröd, Pastejkökets leverpastej, Leksandsknäcke, Illustrerad Vetenskap. Alla dessa beroenden är pappas. Även mitt val av mobilabonnemang, Tele2. Självklart har också alltid varit att David Letterman är bästa kvällsshowen, och det tycker jag än idag även fast Leno har jäkligt rolig monolog, men det skäms jag lite för att tycka.

Konstigt.

Medicinsk fenomen, you say?

Senaste månaderna har präglats av min aldrig sinande hypokondrism (är det den korrekta termen för substantivet?) men en sak kan ingen ta ifrån mig, min speciella tå!

Ända sen jag promenerade hem från Medis till Hornstull nån fyllekväll för några veckor sen i skyhöga stövlar har min tå sakta men säkert börjat dö.

Jag har en vit tå. Inte lite blek, inte beige, utan vit. Husläkarn vet inte varför, hennes kollegor vet inte varför, deras konsult vet inte varför. Jag fick ett besked dock: Den har en puls.
För andra gången i mitt liv fick jag höra (av en läkare) att jag är ett medicinskt fenomen.

Jag har röntgat, blivit utsugen på blod och ingen har blivit klokare för det Nu ska jag få träffa en neurolog. Första tanken var att dom trodde jag var galen, men så kom jag på att en hjärndoktor inte tar hand om psykiska problem. Ja, den som lever får se.

I'll update snarast! Om det är spetälska kan jag ju räkna med att min skostorlek snart går ner från 36 till 32. That's hot!


RSS 2.0