Don't you hate it when..
Man stöter på nån på gatan, låt säga från skoltiden, och du känner igen den här människan fastän flera år har gått. Du vet vad han/hon heter i efternamn, var hans/hennes föräldrar bor, kanske t o m minns deras telefonnummer. Och så tittar dom på dig med en blick som säger: "Hmm... Har vi träffats förut?"
Inget säger "Jag är inte minnesvärd" och "Jag är en loser som vet så mycket om någon som inte ens kommer ihåg mitt namn" så mycket som sådana stunder. Inte för att det nånsin hänt mig förstås. FÖRSTÅS INTE.
Nyss var jag o käkade kebab på Jerusalems här i Gamla Stan. För kanske 55 gången, jag vet inte riktigt, kan vara 100 ggr mer och jag bara förträngt all kolesterol som flyter genom mina ådror.
Vi hälsar alltid på varandra som goda vänner, på gatan eller kebaberian. Jag beställer alltid enligt samma devis:
Ingen lök
Ingen feferoni
Ingen persilja
Extra mycket sås
Ni kan ju gissa vad jag sen faktiskt får och vad jag får extra lite utav. En ledtråd: det är inte persilja.
