Medicinsk fenomen, you say?
Senaste månaderna har präglats av min aldrig sinande hypokondrism (är det den korrekta termen för substantivet?) men en sak kan ingen ta ifrån mig, min speciella tå!
Ända sen jag promenerade hem från Medis till Hornstull nån fyllekväll för några veckor sen i skyhöga stövlar har min tå sakta men säkert börjat dö.
Jag har en vit tå. Inte lite blek, inte beige, utan vit. Husläkarn vet inte varför, hennes kollegor vet inte varför, deras konsult vet inte varför. Jag fick ett besked dock: Den har en puls.
För andra gången i mitt liv fick jag höra (av en läkare) att jag är ett medicinskt fenomen.
Jag har röntgat, blivit utsugen på blod och ingen har blivit klokare för det Nu ska jag få träffa en neurolog. Första tanken var att dom trodde jag var galen, men så kom jag på att en hjärndoktor inte tar hand om psykiska problem. Ja, den som lever får se.
I'll update snarast! Om det är spetälska kan jag ju räkna med att min skostorlek snart går ner från 36 till 32. That's hot!
Problemet har dock förvärrats lite ytterligare. Ända sen jag dansade schottis med mexarna i söndags kan jag inte riktigt stödja fullt ut på vänsterfoten. Jag haltar. Inga skor passar. Inte ett bra utgångsläge för en 3 veckors Asienresa. Funderar på att ringa en akupunktör. Pierce me like a voodoo-doll, mister.
Till vänster ser ni en vit ringtå. (den är vitare in person)