Emma Loca

Okej, det är jävligt osvenskt varmt just nu. Tillbaka där vi var i början av juni när jag nyss öppnat butiken och fick lust att begå harakiri. På Wikipedia kan man läsa detta om harakiri:

är en traditionell japansk självmordsmetod, varigenom en samuraj av hänsyn till sin heder (jämför bushido) tillfogar sig själv ett djupt knivhugg i magen följt av att en sekond hugger av huvudet med ett svärd.

eller varför inte seppuku?

Seppuku utförs i en speciell ordning, där man först trycker in kniven och sedan andas ett djupt andetag och ett tiondels andetag. Sedan drar man kniven till höger och en pulsåder skärs av.

Jag håller nog ut tills värmen stiger något ytterligare..

Ibland, som typ nu, när jag inte haft något särskilt att göra, googlar jag mig själv. Liksom varje gång jag gör denna procedur får jag upp - ingenting! Ingen har skrivit någonting om mig, ever!!! Fatta hur länge internet funnits, jag trodde man kunde googla vem som helst, men jag existerar ju inte alls. Vilken törn för mitt ego alltså.
Sen när jag googlar på Emma Loca får jag upp nån blogg med en tjej som skrivit att det är hennes favoritaffär. Gulligt va? Sen efter det, nada relevante...

Men så plötsligt händer det! Igår läste jag om mig själv i någon annans blogg. En TV-sportprofil. Det var inte så att jag bad honom om det, men där stod det iallafall

En söndag som startade med sen frukost på Café dello Sport ihop med barista-Martin, hiphop-Henrik och framförallt Emma som har egen klädbutik kommer avslutas med en helt annan typ av fotboll än den italienska till Sporten söndag.

Och bara sådär så existerar jag i cyberspace! Now that's hot.