En kärleksförklaring
Till det enda stället jag kan säga att jag är stammis på. Visst, Jerusalems Kebab i all ära, men de vet ju inte ens om att jag h a t a r persilja. Plus att jag, av nutriologiska själ, inte går dit varje dag heller. Så de räknas inte.
Jag menar förstås mitt favoritkafé. Stället jag hänger på innan jobbet och dricker en cappuccino. Slutar jag innan 17 skyndar jag hem för att hänga där vid stängning, kanske tjuvröka inne, dricka en öl med killarna.
Visst, ibland är de skitjobbiga (ex. "Fy faaan vad bakis du är. Du ser ut som skit. Vilken vinhagga du är!!") men allra allra oftast låter det inte så, som tur är. (Iofs oftare och oftare på sistone, undrar varför.. hrrmmm..)
Att jag får The Mexican Hat Song uppspelad varje gång jag kommer, det är en komplimang har jag fått förklarat för mig
- "Ingen annan har en låt, fatta att du har ett helt album. Det e looove"
- "Men va faaan Martin! Det är ett album med mexican folk songs!!!!"
Jag älskar allt med det där kafét. Fikonkakan, croissanterna, SEMLORNA, cappuccinon med extra chokladpulver, Grenoli-mackan, stammisarna, de som jobbar där, att det ligger 20 m från min port, man kan sno WLAN.. Allt! Det är mitt Central Perk har syrran o jag kommit fram till. Jag är tydligen Phoebe (tack vare att jag sjöng Smelly Cat i en timme på midsommar. Allt kommer tillbaka o biter en i rumpan sägs det. True true.)
Nu ska det startas en blogg om allt som händer där, och det är ganska mycket. Det ska bli juicy är det utlovat. Jag länkar självklart så fort den startar! Allt och alla ska hängas ut. Grejer som att X-stammisen sågs ute på Rival hånglandes med en kvinna igår. Dock inte hans fru. Eller varför inte om den gifta 2 barnsmamman som skickade ett sms till Massimo och bad honom sätta på henne? Förstå vilken grej det här kommer bli i Hornstull!
Det kommer förstås varvas med gamla godingar, som berättelsen om den gången Espen drack 18 latte på en dag och gick bärsärkagång hemma hos sig och kastade ut alla sina möbler från balkongen. Inga namn kommer nämnas. Jag hoppas förstås på ett sjysst kodnamn. Typ Modesty Blaise. Fick höra idag att jag blir den enda som hängs ut med namn. Jobbigt läge om jag skulle skicka ett "kom-och-sätt-på-mig" mess till Massimo då. Som om det skulle hända, men ändå.
Jag gillar att gå på Högalidsgatan och hälsa på folk. Vad dom heter? I don't know. Vet bara att vi har en sak gemensamt: vi köper kaffe på samma ställe. Lite småstadsfeeling. Nästan incestuöst. Alla känner alla, snart vet man allt om alla också. Åh vad jag längtar till bloggen. 3 veckor kvar typ.
Det jag ville få fram var iallafall: I love you dello sport! And I know you love me back.
Jag menar förstås mitt favoritkafé. Stället jag hänger på innan jobbet och dricker en cappuccino. Slutar jag innan 17 skyndar jag hem för att hänga där vid stängning, kanske tjuvröka inne, dricka en öl med killarna.
Visst, ibland är de skitjobbiga (ex. "Fy faaan vad bakis du är. Du ser ut som skit. Vilken vinhagga du är!!") men allra allra oftast låter det inte så, som tur är. (Iofs oftare och oftare på sistone, undrar varför.. hrrmmm..)
Att jag får The Mexican Hat Song uppspelad varje gång jag kommer, det är en komplimang har jag fått förklarat för mig
- "Ingen annan har en låt, fatta att du har ett helt album. Det e looove"
- "Men va faaan Martin! Det är ett album med mexican folk songs!!!!"
Jag älskar allt med det där kafét. Fikonkakan, croissanterna, SEMLORNA, cappuccinon med extra chokladpulver, Grenoli-mackan, stammisarna, de som jobbar där, att det ligger 20 m från min port, man kan sno WLAN.. Allt! Det är mitt Central Perk har syrran o jag kommit fram till. Jag är tydligen Phoebe (tack vare att jag sjöng Smelly Cat i en timme på midsommar. Allt kommer tillbaka o biter en i rumpan sägs det. True true.)
Nu ska det startas en blogg om allt som händer där, och det är ganska mycket. Det ska bli juicy är det utlovat. Jag länkar självklart så fort den startar! Allt och alla ska hängas ut. Grejer som att X-stammisen sågs ute på Rival hånglandes med en kvinna igår. Dock inte hans fru. Eller varför inte om den gifta 2 barnsmamman som skickade ett sms till Massimo och bad honom sätta på henne? Förstå vilken grej det här kommer bli i Hornstull!
Det kommer förstås varvas med gamla godingar, som berättelsen om den gången Espen drack 18 latte på en dag och gick bärsärkagång hemma hos sig och kastade ut alla sina möbler från balkongen. Inga namn kommer nämnas. Jag hoppas förstås på ett sjysst kodnamn. Typ Modesty Blaise. Fick höra idag att jag blir den enda som hängs ut med namn. Jobbigt läge om jag skulle skicka ett "kom-och-sätt-på-mig" mess till Massimo då. Som om det skulle hända, men ändå.
Jag gillar att gå på Högalidsgatan och hälsa på folk. Vad dom heter? I don't know. Vet bara att vi har en sak gemensamt: vi köper kaffe på samma ställe. Lite småstadsfeeling. Nästan incestuöst. Alla känner alla, snart vet man allt om alla också. Åh vad jag längtar till bloggen. 3 veckor kvar typ.
Det jag ville få fram var iallafall: I love you dello sport! And I know you love me back.
Well this is hot..
Okej, det är jävligt osvenskt varmt just nu. Tillbaka där vi var i början av juni när jag nyss öppnat butiken och fick lust att begå harakiri. På Wikipedia kan man läsa detta om harakiri:
är en traditionell japansk självmordsmetod, varigenom en samuraj av hänsyn till sin heder (jämför bushido) tillfogar sig själv ett djupt knivhugg i magen följt av att en sekond hugger av huvudet med ett svärd.
eller varför inte seppuku?
Seppuku utförs i en speciell ordning, där man först trycker in kniven och sedan andas ett djupt andetag och ett tiondels andetag. Sedan drar man kniven till höger och en pulsåder skärs av.
Jag håller nog ut tills värmen stiger något ytterligare..
Ibland, som typ nu, när jag inte haft något särskilt att göra, googlar jag mig själv. Liksom varje gång jag gör denna procedur får jag upp - ingenting! Ingen har skrivit någonting om mig, ever!!! Fatta hur länge internet funnits, jag trodde man kunde googla vem som helst, men jag existerar ju inte alls. Vilken törn för mitt ego alltså.
Sen när jag googlar på Emma Loca får jag upp nån blogg med en tjej som skrivit att det är hennes favoritaffär. Gulligt va? Sen efter det, nada relevante...
Men så plötsligt händer det! Igår läste jag om mig själv i någon annans blogg. En TV-sportprofil. Det var inte så att jag bad honom om det, men där stod det iallafall
En söndag som startade med sen frukost på Café dello Sport ihop med barista-Martin, hiphop-Henrik och framförallt Emma som har egen klädbutik kommer avslutas med en helt annan typ av fotboll än den italienska till Sporten söndag.
Och bara sådär så existerar jag i cyberspace! Now that's hot.
är en traditionell japansk självmordsmetod, varigenom en samuraj av hänsyn till sin heder (jämför bushido) tillfogar sig själv ett djupt knivhugg i magen följt av att en sekond hugger av huvudet med ett svärd.
eller varför inte seppuku?
Seppuku utförs i en speciell ordning, där man först trycker in kniven och sedan andas ett djupt andetag och ett tiondels andetag. Sedan drar man kniven till höger och en pulsåder skärs av.
Jag håller nog ut tills värmen stiger något ytterligare..
Ibland, som typ nu, när jag inte haft något särskilt att göra, googlar jag mig själv. Liksom varje gång jag gör denna procedur får jag upp - ingenting! Ingen har skrivit någonting om mig, ever!!! Fatta hur länge internet funnits, jag trodde man kunde googla vem som helst, men jag existerar ju inte alls. Vilken törn för mitt ego alltså.
Sen när jag googlar på Emma Loca får jag upp nån blogg med en tjej som skrivit att det är hennes favoritaffär. Gulligt va? Sen efter det, nada relevante...
Men så plötsligt händer det! Igår läste jag om mig själv i någon annans blogg. En TV-sportprofil. Det var inte så att jag bad honom om det, men där stod det iallafall
En söndag som startade med sen frukost på Café dello Sport ihop med barista-Martin, hiphop-Henrik och framförallt Emma som har egen klädbutik kommer avslutas med en helt annan typ av fotboll än den italienska till Sporten söndag.
Och bara sådär så existerar jag i cyberspace! Now that's hot.
Tunnelbanemyntets baksida
Varför ska alla jäkla mynt ha en dålig baksida?? Varför kan det inte finnas nåt vackert där istället? Något som INTE involverar pisslukt, spyor, lyfta armhålor med svettstank.. You get it.
Senaste var ju att jag skulle köpa busskort eftersom jag var trött på att bli trakasserad av byggarna vid Södermälarstrand, dessutom är ju min fot handikappad. Nu kanske jag ska fixa körkort och bil för att slippa all skit på t-banan istället.
Spärrvakten här i Gamla Stan har tagit mig som sin biatch. Ibland får jag åka gratis för då är det snygg-måndag eller kanske snygg-torsdag, och då åker alla hetingar gratis (ja, jag är tydligen tilläckligt het). Då gillar jag honom litegrann. Även fast han är en fet 40 årig stekar-syrian. Gratis är gott.
Igår frågade han om jag var stammis. Hur kan man va stammis till en t-bane station? Är inte alla stammisar till stationen där man bor och den där man jobbar? Jag har kommit fram till att det är något fel på honom. Min första ledtråd borde varit att jag kvalificerade mig till snygg-måndag.
Nu ska jag planera min flyktväg för att slippa min dude på vägen hem. Jag kanske kan promenera till Slussen och ta tuben därifrån. Det är SÅ värt smärtan i foten. Eller köra solglasögon+mobil+peruk movie-star-paparazzi-looken. Då lär han ju inte känna igen mig. Det dåliga i den planen borde väl vara det faktum att jag går omkring så jämt.
Senaste var ju att jag skulle köpa busskort eftersom jag var trött på att bli trakasserad av byggarna vid Södermälarstrand, dessutom är ju min fot handikappad. Nu kanske jag ska fixa körkort och bil för att slippa all skit på t-banan istället.
Spärrvakten här i Gamla Stan har tagit mig som sin biatch. Ibland får jag åka gratis för då är det snygg-måndag eller kanske snygg-torsdag, och då åker alla hetingar gratis (ja, jag är tydligen tilläckligt het). Då gillar jag honom litegrann. Även fast han är en fet 40 årig stekar-syrian. Gratis är gott.
Igår frågade han om jag var stammis. Hur kan man va stammis till en t-bane station? Är inte alla stammisar till stationen där man bor och den där man jobbar? Jag har kommit fram till att det är något fel på honom. Min första ledtråd borde varit att jag kvalificerade mig till snygg-måndag.
Nu ska jag planera min flyktväg för att slippa min dude på vägen hem. Jag kanske kan promenera till Slussen och ta tuben därifrån. Det är SÅ värt smärtan i foten. Eller köra solglasögon+mobil+peruk movie-star-paparazzi-looken. Då lär han ju inte känna igen mig. Det dåliga i den planen borde väl vara det faktum att jag går omkring så jämt.
Traditionalist? Ja visst?
Så sjukt när man upptäcker nya sidor hos sig själv. Okej, jag är bara 21 år och kommer lära mig nya saker om mig själv hela tiden, men ändå. Det blir lite som att man har hållt på och ljugit för sig själv, stirrat in i väggen, living a lie! Nä nu överdriver jag, men lustigt är det.
Idag skulle jag till banken och, självklart, hamnade jag bakom en dam som skulle göra alla sina bankärenden (inklusive köpa och sälja aktier, föra över pengar mellan konton motsvarande denna transaktion PÅ KRONAN. Varför på kronan?? Vad för dåligt kan hända om man får 14 kr över?? Tänk om kursen går upp 1 öre, då räcker ju inte pengarna. Helt ologiskt beteende.) När det äntligen blev min tur och jag var klar 2 sek senare började jag reflektera över mitt val av bankkontor. Varför just SEB? Varför just detta kontor vid Mynttorget? Svaret är så pass enkelt och det är inte för att jag jobbar här, för det gjorde jag inte för 6 år sen. Det är bara för att pappa har sitt konto hos dom. Därför har mamma, brorsan, brorsans fru, systern och jag det. Säkraste chansningen är att syrrans barn också har det. Why why why? Dom är sjukt dyra, inte alls nära där någon i familjen bor men ändå måste alla hit till Gamla Stan för att fixa våra bankärenden. Allt är pappas fel. Vi vill gärna se oss som liberala och öpensinnade men vi handlar där pappa handlar, samma bank som pappa, köper resor på Indcen resebyrå (för så gör pappa).
Jag äter Grevé ost för det gör pappa. Gott gräddat grovbröd, Pastejkökets leverpastej, Leksandsknäcke, Illustrerad Vetenskap. Alla dessa beroenden är pappas. Även mitt val av mobilabonnemang, Tele2. Självklart har också alltid varit att David Letterman är bästa kvällsshowen, och det tycker jag än idag även fast Leno har jäkligt rolig monolog, men det skäms jag lite för att tycka.
Konstigt.
Idag skulle jag till banken och, självklart, hamnade jag bakom en dam som skulle göra alla sina bankärenden (inklusive köpa och sälja aktier, föra över pengar mellan konton motsvarande denna transaktion PÅ KRONAN. Varför på kronan?? Vad för dåligt kan hända om man får 14 kr över?? Tänk om kursen går upp 1 öre, då räcker ju inte pengarna. Helt ologiskt beteende.) När det äntligen blev min tur och jag var klar 2 sek senare började jag reflektera över mitt val av bankkontor. Varför just SEB? Varför just detta kontor vid Mynttorget? Svaret är så pass enkelt och det är inte för att jag jobbar här, för det gjorde jag inte för 6 år sen. Det är bara för att pappa har sitt konto hos dom. Därför har mamma, brorsan, brorsans fru, systern och jag det. Säkraste chansningen är att syrrans barn också har det. Why why why? Dom är sjukt dyra, inte alls nära där någon i familjen bor men ändå måste alla hit till Gamla Stan för att fixa våra bankärenden. Allt är pappas fel. Vi vill gärna se oss som liberala och öpensinnade men vi handlar där pappa handlar, samma bank som pappa, köper resor på Indcen resebyrå (för så gör pappa).
Jag äter Grevé ost för det gör pappa. Gott gräddat grovbröd, Pastejkökets leverpastej, Leksandsknäcke, Illustrerad Vetenskap. Alla dessa beroenden är pappas. Även mitt val av mobilabonnemang, Tele2. Självklart har också alltid varit att David Letterman är bästa kvällsshowen, och det tycker jag än idag även fast Leno har jäkligt rolig monolog, men det skäms jag lite för att tycka.
Konstigt.
Medicinsk fenomen, you say?
Senaste månaderna har präglats av min aldrig sinande hypokondrism (är det den korrekta termen för substantivet?) men en sak kan ingen ta ifrån mig, min speciella tå!
Ända sen jag promenerade hem från Medis till Hornstull nån fyllekväll för några veckor sen i skyhöga stövlar har min tå sakta men säkert börjat dö.
Jag har en vit tå. Inte lite blek, inte beige, utan vit. Husläkarn vet inte varför, hennes kollegor vet inte varför, deras konsult vet inte varför. Jag fick ett besked dock: Den har en puls.
För andra gången i mitt liv fick jag höra (av en läkare) att jag är ett medicinskt fenomen.
Jag har röntgat, blivit utsugen på blod och ingen har blivit klokare för det Nu ska jag få träffa en neurolog. Första tanken var att dom trodde jag var galen, men så kom jag på att en hjärndoktor inte tar hand om psykiska problem. Ja, den som lever får se.
I'll update snarast! Om det är spetälska kan jag ju räkna med att min skostorlek snart går ner från 36 till 32. That's hot!
Problemet har dock förvärrats lite ytterligare. Ända sen jag dansade schottis med mexarna i söndags kan jag inte riktigt stödja fullt ut på vänsterfoten. Jag haltar. Inga skor passar. Inte ett bra utgångsläge för en 3 veckors Asienresa. Funderar på att ringa en akupunktör. Pierce me like a voodoo-doll, mister.
Till vänster ser ni en vit ringtå. (den är vitare in person)Mexico was here
För den som inte visse är ju jag halvmexare, nästan så att jag är sugen på att säga 60/50 men nu finns det ju bara 100% Emma så det blir väl 50/50 ändå..
På begär av min favvo spermcleaner ska jag skriva detta inlägg eftersom det saknas fler, trots att jag är mer än lite onykter. Kunde ju knappast låta bli när jag såg vad som erbjöds. Kanske ska börja med att berätta var jag var under kvällen?
Som de flesta stockholmare vet har det ju varit Tail Ships Race här i veckan och en av de största (och den allra vackraste) båten var just från Mexico. Cuauhtemoc heter den, och för de invigda kan jag berätta att det även är min brorsons mellannamn och de intervjuade därför brorsan på abc nytt häromdan. (om du hittar länken från i torsdags, skicka den!!!!)
Anyways, social och trevlig som jag är blev jag vän med en sjöman och gick på sjömansfest igår (jävligt Sex & The City!!!! För ni minns väl det avsnittet?) hahaha det var typ jag och 500 snubbar i vit hatt på Kulturhuset och sen så lovade jag att gå på söndagens ceremoni där på deras segelbåt. Jag väntade mig inte mycket, men det va SJUKT god mat, SJUKT mycket alkohol och SJUKT mycket "pratglada" mexikanska sjömän..
Det absolut bästa var att så fort jag kliver på båten ser jag ett litet barbord på däck och inser att ölen dom serverar är min absoluta favvoöl TECATE LIGHT. Jeeeez... Vilka är oddsen när det finns andra typ Corona, Sol, XX Lager etc.. Och så kör dom på min största last... Ja. jag va ju tvungen att passa på så det är deras fel att jag är lite småfull nu och eventuellt öppnar sent imorgon. Så ni vet vem ni ska skylla på! Btw fick jag höra från flera håll att jag och N var festligast på festen så jag är lite orolig för mitt rykte nu. Vill man va festligast? Det låter lite VÄL festligt. Det har en något spillrig klang..
Aaah nu ska jag och min fylla sova ut för imorgon ska jag upp tidigt ändå. Dellos öppnar 8.30 och då ska jag visa dom en film från festen ikväll. Genom konstiga omständigheter har dom blivit besatta av mexikansk folkmusik (jag kan haft ett finger med i spelet) så nu ska jag visa hur den svenska mariachin låter. Och sen åker båten iväg kl 10 så då måste jag säga hejdå till mina nyfunna best friends. Good night second best friends!
På begär av min favvo spermcleaner ska jag skriva detta inlägg eftersom det saknas fler, trots att jag är mer än lite onykter. Kunde ju knappast låta bli när jag såg vad som erbjöds. Kanske ska börja med att berätta var jag var under kvällen?
Som de flesta stockholmare vet har det ju varit Tail Ships Race här i veckan och en av de största (och den allra vackraste) båten var just från Mexico. Cuauhtemoc heter den, och för de invigda kan jag berätta att det även är min brorsons mellannamn och de intervjuade därför brorsan på abc nytt häromdan. (om du hittar länken från i torsdags, skicka den!!!!)
Anyways, social och trevlig som jag är blev jag vän med en sjöman och gick på sjömansfest igår (jävligt Sex & The City!!!! För ni minns väl det avsnittet?) hahaha det var typ jag och 500 snubbar i vit hatt på Kulturhuset och sen så lovade jag att gå på söndagens ceremoni där på deras segelbåt. Jag väntade mig inte mycket, men det va SJUKT god mat, SJUKT mycket alkohol och SJUKT mycket "pratglada" mexikanska sjömän..
Det absolut bästa var att så fort jag kliver på båten ser jag ett litet barbord på däck och inser att ölen dom serverar är min absoluta favvoöl TECATE LIGHT. Jeeeez... Vilka är oddsen när det finns andra typ Corona, Sol, XX Lager etc.. Och så kör dom på min största last... Ja. jag va ju tvungen att passa på så det är deras fel att jag är lite småfull nu och eventuellt öppnar sent imorgon. Så ni vet vem ni ska skylla på! Btw fick jag höra från flera håll att jag och N var festligast på festen så jag är lite orolig för mitt rykte nu. Vill man va festligast? Det låter lite VÄL festligt. Det har en något spillrig klang..
Aaah nu ska jag och min fylla sova ut för imorgon ska jag upp tidigt ändå. Dellos öppnar 8.30 och då ska jag visa dom en film från festen ikväll. Genom konstiga omständigheter har dom blivit besatta av mexikansk folkmusik (jag kan haft ett finger med i spelet) så nu ska jag visa hur den svenska mariachin låter. Och sen åker båten iväg kl 10 så då måste jag säga hejdå till mina nyfunna best friends. Good night second best friends!
Promenadmyntets baksida
Ända sen jag åkte till Barcelona på Bread and Butter har jag promenerat non-stop. Det jag slösade mest pengar på därborta var skor eftersom jag fick skavsår på nya ställen hela tiden. Jag var som klockan, gick och gick och aldrig fram till dörren. Gick till mässan, gick till klubbarna, dansade som en tok, gick hem på natten och sen upp till mässan igen. Om och om igen. Mina fötter protesterade men jag struntade i det.
Sen när jag kom hem hade mitt busskort gått ut så då tänke jag slå 2 flugor i en smäll, spara pengar och få lite motion (mitt gym har ju trots allt brunnit ner). Nu är mina fötter så svullna att jag får skoskav av mina allra äldsta converse som jag annars kan ha yllesockor i på vintern. Och till råga på allt har jag tappat känseln på mina stortår! Vad är det händer egentligen?
Idag när jag bestämde mig för att premiära mina silvriga Sixty-Seven kilklackar får jag, förstås, skitont i båda fötterna så jag går och haltar på Södermälarstrand. Sen som sjutton, förstås. Med en klump magen försöker jag springa förbi det där vattenbygget som står halvvägs mot Slussen. Jag blir så illa till mods av dom där stirrande byggarna som glor på mig varje dag. Självklart valde den gloigaste mannen idag som den dag han äntligen skulle tilltala mig. Vad säger han då? Jo: "Nu är den 5 i. Hehe. Skynda. Hejdå"
That settles it. Imorgon köper jag busskort.
På bild: Ena offret med några av förövarna...
Sen när jag kom hem hade mitt busskort gått ut så då tänke jag slå 2 flugor i en smäll, spara pengar och få lite motion (mitt gym har ju trots allt brunnit ner). Nu är mina fötter så svullna att jag får skoskav av mina allra äldsta converse som jag annars kan ha yllesockor i på vintern. Och till råga på allt har jag tappat känseln på mina stortår! Vad är det händer egentligen?
Idag när jag bestämde mig för att premiära mina silvriga Sixty-Seven kilklackar får jag, förstås, skitont i båda fötterna så jag går och haltar på Södermälarstrand. Sen som sjutton, förstås. Med en klump magen försöker jag springa förbi det där vattenbygget som står halvvägs mot Slussen. Jag blir så illa till mods av dom där stirrande byggarna som glor på mig varje dag. Självklart valde den gloigaste mannen idag som den dag han äntligen skulle tilltala mig. Vad säger han då? Jo: "Nu är den 5 i. Hehe. Skynda. Hejdå"
That settles it. Imorgon köper jag busskort.
På bild: Ena offret med några av förövarna...