Emma Loca

Ända sen jag åkte till Barcelona på Bread and Butter har jag promenerat non-stop. Det jag slösade mest pengar på därborta var skor eftersom jag fick skavsår på nya ställen hela tiden. Jag var som klockan, gick och gick och aldrig fram till dörren. Gick till mässan, gick till klubbarna, dansade som en tok, gick hem på natten och sen upp till mässan igen. Om och om igen. Mina fötter protesterade men jag struntade i det.

Sen när jag kom hem hade mitt busskort gått ut så då tänke jag slå 2 flugor i en smäll, spara pengar och få lite motion (mitt gym har ju trots allt brunnit ner). Nu är mina fötter så svullna att jag får skoskav av mina allra äldsta converse som jag annars kan ha yllesockor i på vintern. Och till råga på allt har jag tappat känseln på mina stortår! Vad är det händer egentligen?

Idag när jag bestämde mig för att premiära mina silvriga Sixty-Seven kilklackar får jag, förstås, skitont i båda fötterna så jag går och haltar på Södermälarstrand. Sen som sjutton, förstås. Med en klump magen försöker jag springa förbi det där vattenbygget som står halvvägs mot Slussen. Jag blir så illa till mods av dom där stirrande byggarna som glor på mig varje dag. Självklart valde den gloigaste mannen idag som den dag han äntligen skulle tilltala mig. Vad säger han då? Jo: "Nu är den 5 i. Hehe. Skynda. Hejdå"

That settles it. Imorgon köper jag busskort.


 På bild: Ena offret med några av förövarna...