So fresh and so clean
Sedan några dagar är det storstädat i butiken, fruktansvärt skönt. Dock är ju jag en notorisk slarver så det lär inte dröja länge innan det ser ut som förut, haha! Men nu luktar det gott iallafall, så passa på att besöka ASAP.
Detta inlägg skulle inte handla om det, rubriken till trots. Jag har faktiskt glömt vad det skulle handla om. Återkommer!
Askungesyndromet
Måste bara kommentera på en ny trend som jag uppmärksammat. Alltså det här med skor. Är det inte så att när man levt i >20 år så VET man sin egen storlek vad gäller kropp och fötter och man VET hur skor och kläder i ens egen storlek ser ut? Så är det för min del iallafall. Man ser på plagget i fråga om det funkar eller inte, åtminstone något så när (ja, jag har också varit överoptimistisk och trott att jag ska krympa o en nära förestående framtid men det är inte mig det handlar om nu)
På något knasigt vänster har jag nyligen haft en uppsjö av kunder som försöker trycka ner sina intet ont anande fossingar i skor som är flera flera storlekar för små. Alltså jag snackar 39:or som försöker komma i ett par tiny miny 35. Hur tänker man då? Okej att det inte alltid står europeiska storlekar i mina amerikanska grejer, men man ser ju! Eller? Jag fattar inte..? Visst, jag kan villigt erkänna att jag kämpat med att klämma in mina misshandlade fötter i ett par pumps som är ett nummer för små. Men det är EN storlek, och det GÅR (att få ner fötterna alltså, inte att just GÅ i dom. Nej det går inte att just gå.)
Det här inlägget handlar om människor som knappt skulle komma i skorna om man så högg tårna av dom. Märkligt. Precis som Askungens styvsystrar. Fast här får man ingen prins för besväret, och verkligen inget kungarike. Skorna är inte ens gratis. Konstigt är vad det är.
Dagens citat
Kund:
- Är det här en loppis?
.... hur tolkar man det? Dags att städa?
Where's the ball, where's the ball?
Måste bara passa på att spy lite galla över att det blivit varmt. Inte så mycket för att det blir en bastu här inne (för det blir det) utan mer för att de där äckliga lurendrejarna kommer fram ur kylan som de parasiter de är. Ni vet de där som gömmer en kula under någon av de tre askarna som de flyttar runt på? "One-two-three, where's the ball?"
De jobbar i grupp och livnär sig på att lura ovetande turister och barn, vilket är det värsta jag vet. Fy fan.
Och så står dom här utanför butiken dag ut och dag in och polisen gör inget åt saken.
Hörni, för guds skull. Gå inte på den där skiten. Man kan inte vinna. De gömmer kulan. De som vinner är kompisar till de som håller i spelet. Okej? Bra.
