Dags att fixa espressomaskinen kanske?
Min fina 2-grupps Pavoni står här som ett monument över det som aldrig blev.
Bad/tvingade/pressade min kära vän Anton, som är den starkaste jag känner, att bära upp den för spiraltrappan ett halvår efter att butiken öppnat. Klossen väger ju säkert 60 kg och har ett omfång på dryga metern, stackarn höll på att kollapsa halvvägs upp. Det blev mycket espresso den första tiden, koffeinberoendet var inte att leka med. Mina händer skakade rätt rejält kan jag lova, som en gammal horschare.
Till en början sålde jag faktiskt latte till kunder, eller sålde och sålde.. Jag gav väl bort det mesta, men ändå! Quite the professional..
Sen berättade dello sport-Tony att man måste göra MINST 20-30 kaffe om dagen med en såndär proffsig maskin för att den ska fungera optimalt, eller överhuvudtaget. Tjena, jag som gjorde kanske 6 espressos om dagen, varav jag drack upp 5 själv.. Så det oundvikliga hände; den pajade lite sådär och översvämmade butiken en varm sommarkväll förra året. Sedan dess har den fungerat som.. ja.. växthus/pennställ/bildhållare/m m? (se bild ovan)
Öppnade en broschyr idag som egentligen var till pappas Chilixpress, men den fick igång mina funderingar kring ifall det är dags att reparera den. Allvarligt, jag vill typ ha butikscafé nu. Skulle äta så mycket gott då, och vem skulle inte bli sugen på kaffe om man kan äta en sån här till?
Minibägare med mousse fanns i smakerna hallon (bild), passionsfrukt och choklad
GE MIG! Ni skulle väl också äta, eller hur?
Jag skulle komma och fika VARJE dag :)
