Crazy Dress Lady
Oh long time no see.. Har varit på inköpsresa o grejer, very serious business. Återkommer om det i ett senare inlägg.
Nu är jag lite sugen på att lätta mitt hjärta angående en stamkund. Om man nu kan kalla någon som aldrig handlat något för kund. Stamgäst?
Det är en äldre kvinna som patrullerar V-långg i jakt på, jag vet inte vad. Hon spanar in mina, och andras, skyltfönster så gott som dagligen. Ofta kommer hon in också, jag minns första gången...
Det var i början på juni. Butiken hade varit öppen i några dagar bara. Mitt sinne var öppet och naivt. Jag var tacksam för varje människa som hittade in till min lilla vrå. Och så denna gassande sommardag kommer en liten vithårig kutryggig kvinna in. Ute visar termometern 30+ C. Inne 40+ C. Hon kommer in, klädd i grön yllekappa kängor och basker. Klagar lite över hettan. Naiv som man var påpekade jag att det kunde bero på att hon var klädd som för att gå en februaripromenad runt Djurgårn. Naiv som man var reagerade jag inte på att hon helt nonchalerade min logik.
Hon frågade om hon fick titta runt. Ja visst, sa jag. Säg till om du behöver hjälp.
Särskilt en hundtandsmönstrad kjol väckte hennes intresse. Vände och vred på den i säkert 20 min. Frågade om materialet. Var är den var gjord? Är det naturfiber? Viskos? Vad är viskos gjort av? Träfiber?(Hon glömde fråga vad fabrikssömmerskan hette.) På den nivån var vi.
Jag ska tänka på saken. Vad kostar den? 98 kr, jaha. Ska tänka på saken.
Några dagar senare kommer hon tillbaka. Tittar runt. Ser hundtandskjolen igen. Fint mönster säger hon. Ja justdet, det var ju den du gillade säger jag. Och så tittar hon på mig, argt och misstänksamt, och frågar om jag spionerar på henne. Om jag skriver ner vad alla mina kunder tittar på. Om jag för en liten intressedagbok.
Eeeh, va?
Jag kanske inte är den mest observativa människan men jag kan ärligt säga att jag minns de flesta kunder som kommit in mer än en gång. Och definitivt någon som tittar på ett och samma plagg i mer än 20 min.
Nuförtiden kommer denna kvinna in allt som oftast. Inte varje dag kanske, men hon går förbi och tittar i fönstren varje dag. Sedan kjolen såldes till någon annan har hon fastnat för en brun klänning med röda detaljer. Jag vet inte hur många gånger hon har bett mig ta fram den. Frågat vilket material den är gjord av. Frågat om det är viskos. Vad viskos är gjort av. Skillnaden i känslan naturfiber vs konstfiber. Sagt hur fint det bruna matchar med det röda. Vilken oväntad kombination. Hur den är för stor för henne. Hur synd det vore att "förstöra proportionerna" genom att sy om den.
Numer har jag lärt mig min läxa. Jag säger jahaa jaså det tycker du mm jättefin, viskos nej, som om jag hör allt för första gången. Jag vill inte anklagad för spionage by the Crazy Dress Lady igen. No siree Bob. Hon får ha sin gröna yllekappa och mössa mitt i högsommaren, titta på den brun/röda klänningen med förundrad blick trots att det är minst tionde gången hon frågar om den och minst tionde gången jag säger att den är gjord av polyester.
Undrar om hon kommer in idag? Om hon gör det, ska hon få den där klänningen. Hoppas hon blir glad.
Nu är jag lite sugen på att lätta mitt hjärta angående en stamkund. Om man nu kan kalla någon som aldrig handlat något för kund. Stamgäst?
Det är en äldre kvinna som patrullerar V-långg i jakt på, jag vet inte vad. Hon spanar in mina, och andras, skyltfönster så gott som dagligen. Ofta kommer hon in också, jag minns första gången...
Det var i början på juni. Butiken hade varit öppen i några dagar bara. Mitt sinne var öppet och naivt. Jag var tacksam för varje människa som hittade in till min lilla vrå. Och så denna gassande sommardag kommer en liten vithårig kutryggig kvinna in. Ute visar termometern 30+ C. Inne 40+ C. Hon kommer in, klädd i grön yllekappa kängor och basker. Klagar lite över hettan. Naiv som man var påpekade jag att det kunde bero på att hon var klädd som för att gå en februaripromenad runt Djurgårn. Naiv som man var reagerade jag inte på att hon helt nonchalerade min logik.
Hon frågade om hon fick titta runt. Ja visst, sa jag. Säg till om du behöver hjälp.
Särskilt en hundtandsmönstrad kjol väckte hennes intresse. Vände och vred på den i säkert 20 min. Frågade om materialet. Var är den var gjord? Är det naturfiber? Viskos? Vad är viskos gjort av? Träfiber?(Hon glömde fråga vad fabrikssömmerskan hette.) På den nivån var vi.
Jag ska tänka på saken. Vad kostar den? 98 kr, jaha. Ska tänka på saken.
Några dagar senare kommer hon tillbaka. Tittar runt. Ser hundtandskjolen igen. Fint mönster säger hon. Ja justdet, det var ju den du gillade säger jag. Och så tittar hon på mig, argt och misstänksamt, och frågar om jag spionerar på henne. Om jag skriver ner vad alla mina kunder tittar på. Om jag för en liten intressedagbok.
Eeeh, va?
Jag kanske inte är den mest observativa människan men jag kan ärligt säga att jag minns de flesta kunder som kommit in mer än en gång. Och definitivt någon som tittar på ett och samma plagg i mer än 20 min.
Nuförtiden kommer denna kvinna in allt som oftast. Inte varje dag kanske, men hon går förbi och tittar i fönstren varje dag. Sedan kjolen såldes till någon annan har hon fastnat för en brun klänning med röda detaljer. Jag vet inte hur många gånger hon har bett mig ta fram den. Frågat vilket material den är gjord av. Frågat om det är viskos. Vad viskos är gjort av. Skillnaden i känslan naturfiber vs konstfiber. Sagt hur fint det bruna matchar med det röda. Vilken oväntad kombination. Hur den är för stor för henne. Hur synd det vore att "förstöra proportionerna" genom att sy om den.
Numer har jag lärt mig min läxa. Jag säger jahaa jaså det tycker du mm jättefin, viskos nej, som om jag hör allt för första gången. Jag vill inte anklagad för spionage by the Crazy Dress Lady igen. No siree Bob. Hon får ha sin gröna yllekappa och mössa mitt i högsommaren, titta på den brun/röda klänningen med förundrad blick trots att det är minst tionde gången hon frågar om den och minst tionde gången jag säger att den är gjord av polyester.
Undrar om hon kommer in idag? Om hon gör det, ska hon få den där klänningen. Hoppas hon blir glad.
Kommentarer
Trackback
