C'est la paranoia
Vad är det för fel på den här världen och vad är det för fel på mig?
Häromdan kom det in en jättetrevlig kvinna. Hon hade ett möte någonstans i krokarna och tittade förbi av ren slump egentligen. På väggarna har jag hängande några paljettklänningar från någon obskyr Vegas show och hon älskade dom, vilket inte många gör. Så, osökt kom vi in på paljetter och festkläder och det visade sig att hon hade massa sådant som hon ville bli av med och bjöd hem mig till sig.
Igår skulle jag åka dit efter jobbet, så ringde hon mig på dan och sa att hon gärna ville bjuda på något lätt att äta eftersom jag skulle vara trött efter en hel arbetsdag. Javisst, tack sa jag.
Redan där och då började min hjärna spåra ur. Varför bjuder en okänd människa en annan okänd hem till sig? Varför göra sig besväret att laga mat? WHY WHY WHY? Det måste vara av ondo!
Ringde pappa och gav honom adressen och portkoden till dit jag skulle. Ifall jag inte dök upp på några dagar var det där han skulle säga åt polisen att börja leta.
När jag kom dit hade hon dukat för två med finporslin och levande ljus. Om jag inte var rädd innan blev jag det definitivt då. Varför skulle den här kvinnan bjuda hem en främling, bjuda på mat OCH anstränga sig så otroligt?
Sen började vi prata, hon frågade en del om mig som person, om butiken, om intressen, om kläder. Jag började berätta, fråga tillbaka, vi skrattade och hade förvånansvärt mycket gemensamt.
Jag insåg varför hon hade gjort allt det där. Hon var genuint snäll. Och helt plötsligt kände jag mig som en idiot.
Häromdan kom det in en jättetrevlig kvinna. Hon hade ett möte någonstans i krokarna och tittade förbi av ren slump egentligen. På väggarna har jag hängande några paljettklänningar från någon obskyr Vegas show och hon älskade dom, vilket inte många gör. Så, osökt kom vi in på paljetter och festkläder och det visade sig att hon hade massa sådant som hon ville bli av med och bjöd hem mig till sig.
Igår skulle jag åka dit efter jobbet, så ringde hon mig på dan och sa att hon gärna ville bjuda på något lätt att äta eftersom jag skulle vara trött efter en hel arbetsdag. Javisst, tack sa jag.
Redan där och då började min hjärna spåra ur. Varför bjuder en okänd människa en annan okänd hem till sig? Varför göra sig besväret att laga mat? WHY WHY WHY? Det måste vara av ondo!
Ringde pappa och gav honom adressen och portkoden till dit jag skulle. Ifall jag inte dök upp på några dagar var det där han skulle säga åt polisen att börja leta.
När jag kom dit hade hon dukat för två med finporslin och levande ljus. Om jag inte var rädd innan blev jag det definitivt då. Varför skulle den här kvinnan bjuda hem en främling, bjuda på mat OCH anstränga sig så otroligt?
Sen började vi prata, hon frågade en del om mig som person, om butiken, om intressen, om kläder. Jag började berätta, fråga tillbaka, vi skrattade och hade förvånansvärt mycket gemensamt.
Jag insåg varför hon hade gjort allt det där. Hon var genuint snäll. Och helt plötsligt kände jag mig som en idiot.
Kommentarer
Trackback
