Är jag normal?

Kommer ni ihåg förut när man var yngre, 10-15 år kanske, och man läste insändare i frågespalter i KP, Frida och div ungdomsblaskor. Jämt var det skitdumma frågor;

"Jag blir pirrig när jag tänker på en kille i min klass. Jag kan inte sluta tänka på honom. Är det normalt?"
SVAR: Ja det fullkomligt normalt. Njut av din tid som förälskad. Säg vad du känner! Har du tur känner han samma sak.
SVAR 10 ÅR SENARE: Ja det är normalt. Passa på och njut för snart kommer du gråta dig igenom hela tonåren pga olycklig kärlek. Love hurts, honey.

"Jag är 14 och har inte fått min mens. Min kompis fick den när hon va 13. Är jag normal?"
SVAR: Ja det är normalt, den kommer nog snart för dig med ska du se. Alla är olika.
SVAR 10 ÅR SENARE: Ja det är normalt, och det ska du vara glad för. Passa på och njut för det är nåt du kommer dras med varje månad. I 40 år framöver, typ.

"Min pojkvän vill kyssa mig. Är han normal?"
SVAR: Ja då, men du behöver inte göra det förrän du känner dig redo för det.
SVAR 10 ÅR SENARE: Ja det är han, och du ska vara glad och om det är det enda han vill. Snart kommer han vilja ha mer ska du se. Passa på och njut av ungdomen för faaan!

Nuförtiden kan jag ibland läsa frågespalter som inte alls bär den här oskyldiga charmen. Fjortisbrudar vars pojkvänner vill ha strypsex (SVAR: Nej, det är INTE normalt) 

Jag minns så väl all den här ängslan över att vara just "normal" och passa in. Önskar jag kunde pränta in ett budskap i tonårstjejers huvud. Nej inte bara i deras, i alla tjejers huvud (även mitt ibland...)

Sluta använd andra människor som måttstock för hur du och ditt liv ska se ut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0