500 g tonfisk..
.. har jag i magen just nu.
Var och käkade på Coyote på Rörstrandsgatan med mamma o pappa nyss. Det var riktigt gott, och generöst med mat på tallrikarna. Till och med pappa, som inte brukar vara alltför förtjust i sånt som inte mamma tillagat, gillade det. Nu råkade det ju vara mexikansk mat även det här, så det kanske inte gills? Halvfabrikaten som används har dom köpt från vår texmex-rörelse, så vad han tycker kanske inte gills som objektiv bedömning? Att vi sen fick maten gratis gör oss knappast till opartiska kritiker. Anyways så var det gott och mysigt.
Allt eftersom margaritorna och ölen rullade in blev stämningen gladare också. Roligaste var när jag frågade vad det var i respektives personlighet som störde mest.
Mamma svarade att pappa har svårt att visa uppskattning ibland. Fair enough.
När det blev pappas tur satt han och funderade jättelänge. Muttrade och skruvade på sig besvärat. Sen lös han upp:
- Nu vet jag vad det är! Du sätter jämt toarullen åt fel håll.
- Hahahaha.... (det fortsatte under lång tid) Jaha, och vad är det med det?
- Ja men sen när man vill dra av pappret så river det av helt fel bara för att den rullar bakåt. Jättejobbigt..
Där har vi en make som är nästintill nöjd till perfektion med sin fru. Det får en att tro på hela kärlekskarusellen trots allt.
